STARTSIDA

KINARAPPORT

TIDSKRIFTEN

FÖRENINGEN

AVDELNINGAR

MEDLEMSRESOR

RESESTIPENDIUM
• Stipendiat 2009
• Stipendiat 2008
• Stipendiat 2007
• Stipendiat 2006

KINATORGET

KONTAKT

LÄNKAR

Svensk-kinesiska föreningens resestipendium 2006 går till Arvid Norin, frilansjournalist bosatt i Peking. Vi kommer att publicera hans texter både i Kinarapport, och här på webbsidorna.

En rapport från Kina, maj 2006

Kina har valts in till rådet för mänskliga rättigheter och de flesta verkar vara överens om att det är ett steg i rätt riktning. Jan Eliasson, Sveriges nya utrikesminister, påpekar försiktigt att även de som sitter i rådet kommer att granskas. På ett politiskt plan så summerar det upp problematiken med Kina. Alla steg i rätt riktning måste uppmuntras, samtidigt som man faktiskt ibland måste påpeka att allting inte går rätt till. Under två svenska delegationsresor till Kina har jag upplevt alla möjliga önskemål om att behandla Kina med silkesvantar, för de är ju så känsliga, och bara ett enda undantag i en kommunalpolitiker som tyckt det var tveksamt att samarbeta med Kina.

Anders Björck, numera landshövding i Uppsala, säger direkt att han vägrar prata politik då han är på besök i Hangzhou, Zhejiangprovinsen. Det är han som säger att de är så väldigt känsliga, och det ligger mycket i det. Dessutom är han ju tjänsteman numera. Anders Lago, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, har varit hans motsats. Han bad rakt ut om att få närvara då den lokala femårsplanen skulle godkännas i Wuxi, norr om Shanghai, och skämtade muntert om den eventuella betydelsen av debatten som skulle hållas innan planen godkändes. Den kinesiska motparten verkade inte riktigt förstå den godmodiga sarkasmen.

Under Södertäljes besök i Wuxi, de båda har nu blivit systerstäder, berättade skolchefen i Södertälje om deras satsning på demokrati i skolan. Det ordet, demokrati, kom upp två gånger utan att gå in i detalj på exakt vad det var de gjorde. Ingendera gångerna översattes det av den kinesiska tolken. Det de kinesiska representanterna fick höra var att det satsades på fyra områden, inte fem. Översättningen var i övrigt mycket bra.

Annars bemöts man som svensk journalist i regel mycket väl av de kinesiska delegationerna. De bokar gärna in dig på ett lämpligt hotell och ser till att du får svar på alla frågor du har. Politikerna i Wuxi uttryckte förhoppningar om att min artikel skulle leda till fler svenska turister i staden. De hade uppenbarligen ingen riktigt förståelse för vad två artiklar i Länstidningen i Södertälje egentligen har för genomslagskraft.

Kina skyr vissa typer av publicitet men älskar all annan. Det finns många journalister i Kina som skriver om kultur, idrott och annat som inte är av politisk dignitet utan att ha de papper som man egentligen ska ha som journalist. Kinesiska ambassaden i Sverige vet om dem, men är enligt en kollega till mig bara glada för allt som skrivs så länge det är inte är en kritik mot den kinesiska regeringen. Så länge man sköter sig så får man stanna.

Annars är det lätt att bli blind för allt som sker i Kina framför ens egna ögon. Under mina tre år i Peking har staden förändrats mycket men det är svårt att se skogen för alla träd. Med OS bara två år borta så ska staden visa upp sitt allra vackraste ansikte, det är svårt att förstå att det är vattenbrist med tanke på alla bevattningssystem som installerats för att göra staden grönare. Det är svårt att göra en realistisk bedömning av vad folk kommer att tycka då de kommer hit, med taxichaufförer som inte pratar engelska och en organisation som inte liknar vår egen på en enda punkt. Men det blir bättre, ett steg i taget, för det stora flertalet. Då jag kom hit för tre år sedan såg jag inte stjärnorna på himlen förrän jag lämnade Peking och åkte iväg till ett heligt buddistiskt berg en månad senare. Så skitig var luften. Nu ser man dem nästan varje natt. I alla fall om man inte söker dem längs horisonten.

Arvid Norin